LEAVE IT ALL AT THE LAKE OF LONGING
Folk bryter upp hela tiden. Det är nog ingen som lyckas bli gammal gybbe eller tant utan att gå igenom ett eller more likely flera heartbreaks.
Det händer alla, det händer hela tiden, och när det väl händer en själv är det ändå överväldigande. Det är svårt att greppa hur mycket tankekraft och energi man egentligen kan lägga på ett förhållande som tagit slut. För mig har det i alla fall varit som ett konstant mantra i snart tre månader, en obsession som inte går att ignorera. Allt jag vill ha är ett avslut, ett medvetet avslut och skiljas som vänner. Jag vill i framtiden inte se tillbaka på ett förhållande som egentligen innehåller mest underbara, smått magiska minnen och tänka på det som något jobbigt och smärtsamt för att slutet gick åt helvete. Jag vill inte gå och hata honom, men han gör det fan inte lätt att göra något annat. Jag vill ha ett bra slut. Och ja, min erfarenhet säger att det faktiskt funkar att göra så.
Den här hösten har varit så jävla udda, på tre månader har jag sagt upp och blivit uppsagd kontakten med två av de tre viktigaste killarna jag träffat i mitt liv. WAY TO GO HELLE!! haha skämt å sido.
Jag är klar. Jag har gett allt. Jag har gjort allt. Det kommer vara jävligt ett tag till och jag kommer våndas och vara arg över att han inte är man eller modig nog att ge oss ett riktigt hejdå. Men jag är klar.
Klaaar.
