Känslan av att man har gjort något bra ligger nog för mig i topp med känslan av att vara kär. Och jag bubblar av känslan att jag faktiskt gjort något bra i fem månader nu. Jag har gjort ett bra jobb, fått andra att må bra och har on top of that mått jävligt bra själv. shudupfag

Haft avslutningsmiddag med fammen nyss. Imorgon åker jag och Veronika iväg ut i Asien. Alla mina saker ligger nerpackade i väskor. Jag är mer kär än någonsin i Daniel och den lilla bajsen har inte en aning om att jag åker imorgon. Ändå skönt för honom, men jag avundas honom lite! Jag vet att han kommer sakna mig och springa runt och pipa ”hel hiii” i några veckor, men sedan kommer det nog blekna för hans lilla bäbishjärna. Kanske kommer han omedvetet ha en del djuupt inne i sin lilla hjärna som känner något igenkännande när han hör svenska eller känner lukten av mitt schampoo. Eller så kanske jag bara romantiserar hela grejen.

I vilket fall så vet jag att sakerna jag lärt honom inte kommer försvinna – och even more – vad Daniel har lärt mig kommer aldrigaldrig att försvinna. Det han har lärt mig om hur det är att skapa och ha sin egna relation till en bäbis och hur det är att ta hand om en skulle jag aldig kunna lära mig på något annat sätt än genom att 8-9 h om dagen i ett halvår act real mama till Daniel.

Om han bara förstod vad jag säger, förutom våra egna småord, skulle jag säga till honom att jag kommer sakna i stort sett allt som har med honom att göra. Från att sitta tillsammans i soffan och titta på Playschool på morgnarna, hur han vill sitta i mitt knä vid middag, långa lekstunder i duschen (inte lika kinky som det låter), dela på scrambled eggs när jag äter frukost, skrik-och-vilje-tävlingarna vid blöjbytena, hur du försöker härma mig när jag borstar håret, och hur du vill dra i håret medan du dricker välling, trött röst från vaggvisesjungande och ömmande armar när du vägrar sova såvida jag inte bär dig runtruntrunt i vardagsrummet, hur du pussas rakt på munnen om jag ska iväg för kvällen och – självklart – hur du springer och gömmer dig bakom bordet när du gör nummer två i blöjan. Du är inte min unge men jag kommer sakna att vara din person att hålla i handen något så fruktansvärt.

Och en helt annan grej. Fem månader här har gjort mig till patriot och partiell rasist. 

Darwinbor är på många – nästan alla – sätt mer öppna, tillmötesgående och trevliga än vad vi svenskar är. Blev förvånad första gången jag åkte buss och märkte att man ses som en oförskämd jävel om man inte säger ”tack för skjutsen, ha det fint” till busschauffören när man går av. Eller om man inte har en konversation med butiksbiträdet eller hälsar glatt på sågottsom varje främling man går förbi. Det är som att det konstant varma vädret smittar av sig på invånarna.

MEN JAG SAKNAR SVERIGE. Jag vet inte exakt vad det är med sverige som jag föredrar över detta, men det är väl bara så enkelt att jag är uppvuxen där och normerna hemma känns mer naturliga för mig – även om stämningen är mycket trevligare här. Ibland kan jag känna att folk här inte riktigt vet hur de ”bör” bete sig, småsaker som att flörta tillexempel. Killarna här är så. Fruktansvärt. Klängiga. Och ser det inte som konstigt att dampa ur om det tar mer än 20 min att svara på ett sms, eller om man säger att man inte är sugen på att följa med hem. Det här med att spela svår är nog något de inte har en aning om vad det är. Många är naturligt snygga också, men alla – repeat, ALLA – har exakt samma kläder på sig och exakt samma stil. Opersonligthej. Vilken hater jag är, men summa summarum och trodde aldrig jag skulle säga detta men - Jaaaag saaaaknar svenskaaa killaaar.

Som svensk tjej här får man sjukt mycket uppskattning – at one point när jag och svenska Elin var ute på klubb började några aussiekillar till och med - förutom att bjuda på drinkar - att buga och be om att få ta foton – bara för att vi sa var vi var ifrån.

Och så till rasse-biten. En vanlig dag på stan ser man kanske 20-30 aboriginals (australienska urinvånare ni vet), och under dessa fem månaderna har jag aldrig sett en abbo som är: 

1. nykter/opåverkad
2. i arbete
3. tvättad på något sätt (eller icke-infekterad med stora sår)
4. gör något annat än ber om cigg eller pengar. Detta gäller även abbobarnen.


Jag är som ni vet inte dömande mot någon person utifrån vad de har för ursprung, men hey, alla de aboriginer jag sett under dessa månader har tillsammans oundvikligt fått mig att ändra min syn (dock bara för dem och deras ”kultur”).

Det finns hundra andra saker jag skulle kunna berätta om som har ändrat mig under tiden här, men det blir för långt. En av de sakerna skulle kunna vara Isac. Isac har lärt mig hur ett förhållande bör vara och vad man bör kunna hämta ur det. Han har också varit en utmärkt kk... samt sugardaddy haha! 
Isacs vänner – framförallt Pete – har också haft spelat stor del i mitt välmående här. Jag kommer alltid att älska dem! Kanske ses vi i framtiden, kanske redan i höst.

Istället för att radda upp resten av de hundra grejerna kan jag sammanfatta det här halvåret med att jag har fått ett nytt hem. Ett tredje hem, efter österlen och malmölund. Jag har älskat det här , och jag kommer komma ihåg resten av mitt liv -

men nu känns det inte helt fel att komma hem till hem ett och två igen. Vi ses i slutet av juni,

over and out

<3

(skaffat en blogg som ska va fylld av mer bilder/DIY o mindre text som personlig ersättning för att jag lägger ner denna förresten. bronzeandteal.blogg.se Puss!)